Urinvägsinfektion kvinna

Urinvägsinfektion är som bekant ett vanligt besvär hos kvinnor. Ungefär 50% av alla kvinnor kommer att få minst en urinvägsinfektion under sin livstid. Många kvinnor behöver genomgå behandling mot urinvägsinfektion minst en gång per år, denna grupp beräknas uppgå till cirka 10% av alla vuxna kvinnor. Många i den sistnämnda gruppen behöver dessutom behandlas med mer än en behandling varje år. Två grupper som löper högre risk än andra är yngre kvinnor och kvinnor i klimakteriet. De två högriskgrupperna löper dessutom högre risk att få återkommande urinvägsinfektioner. Även gravida brukar räknas som en grupp som löper hög risk att få urinvägsinfektion.

Infektionen läker ofta ut av sig själv men läketiden kan förkortas samt jobbiga symtom kan lindras av säkra, kliniskt beprövade läkemedel. Ett bekvämt sätt att få rätt läkemedel utskrivna är att använda nätapotek där man får läkemedlen hemskickade efter en onlinekonsultation.

Sjukdomen kallas även alternativt för nedre urinvägsinfektion, UVI, blåskatarr eller cystit. Den huvudsakliga orsaken till cystit är att urinröret blir infekterat av bakterier. UVI kan även leda till komplikationer som huvudsakligen orsakas av att infektionen sprider sig uppåt från urinröret och kan orsaka värre infektioner som njurbäckeninflammation eller övre urinvägsinfektion.

Kvinnor drabbas oftare än män tack vare två samverkande faktorer. Urinröret hos kvinnor är kortare och är lokaliserat på ett sätt som gör det mer känsligt för att bakterier ska kunna ta sig in. Sammantaget innebär detta att kvinnor är sårbarare för bakterieinfektioner i urinröret. Det finns även andra riskfaktorer som kan ökar risken för blåskatarr. Ett par av dem är:

  • Sexuell aktivitet, särskilt om det är med en ny partner.
  • Kontakt med spermiedödande medel.
  • Nedsatt allmäntillstånd eller försämrat immunförsvar.
  • Kvinnor som har svårt att tömma blåsan. Detta kan öka risken för infektion, om blåsan inte töms helt kan det leda till ökad tillväxt av bakterier. En ökad bakterietillväxt kan leda till infektion.

Orsaker
Infektion i urinröret kan orsakas av ett antal bakterier. Vissa sorters bakterier är dock vanligare än andra. En stor majoritet av infektionerna orsakas av E.coli, bakterien orsakar hela 85% av alla urinvägsinfektioner. Den näst vanligaste är Stafylocock saprofyticus som står för cirka 10% av fallen. Andra bakterier som står en betydande andel är Klebisella, Pseudomonas samt enterobacter.

Infektionen kan tyvärr sprida sig från urinröret och urinblåsan upp till njurarna. Detta tillstånd kallas för njurbäckeninflammation. Sjukdomstillståndet är en allvarligare infektion som gör att du känner dig rejält sjuk. Du får oftast feber och mår illa. Symtomen på njurbäckeninflammation är dessutom mer kännbara än för urinvägsinfektion.

Indikationer på blåskatarr
Typiska symtom på urinvägsinfektion:

  • Det svider vid urinering.
  • Blåsan känns påfallande ofta full.
  • Urinen kan bli blodblandad.
  • Det känns som du behöver kissa oftare än normalt.
  • Du kan känna dig frusen.
  • Du kan få smärtor i nedre delen av magen

Alla symtom behöver nödvändigtvis inte uppträda samtidigt. Det varierar också hur de enskilda symtomen visas. En generell princip är att om du inte har några pågående besvär i underlivet och upplever två eller fler av de ovan nämnda symtomen är det troligt att du har en urinvägsinfektion. När symtomen är otydliga eller av andra skäl visar sig otillräckliga bör du kontakta läkare eller gynekolog för diagnos och behandling. Ett urinprov är vanligtvis tillräckligt för att ställa en diagnos om symtomen inte räcker.

Så behandlar du sjukdomen
Behandling är inte alltid nödvändigt och urinvägsinfektioner är ofta ganska lätta att behandla. Kroppen läker ofta ut infektionen av sig själv. Urinvägsinfektioner är ofta ganska milda och de flesta drabbade får inga påtagliga besvär eller nedsatt allmäntillstånd som feber eller illamående.

Mer besvärliga infektioner behöver oftast behandlas men svarar generellt bra mot behandling med antibiotika. Blåskatarr behandlas ofta med antibiotikum som pivmecilliinam, nitrofurantoin, trimetoprim, flourokinoloner samt ceflaosporiner. Även om infektioner i urinvägar brukar svara bra på behandling finns det alltid undantag, om du har otur kan behandlingen ge ingen eller dålig verkan. Ett annan komplikation är att infektionen kan komma tillbaka kort efter avslutad behandling.

De flesta infektioner är milda och läker ut utan behandling. Eventuella besvär och symtom i samband med infektionen är oftast lätta att hantera. En indikator på detta är att cirka 30% av alla fall av urinvägsinfektion läker ut av sig själv inom en vecka. Under tiden kan symtomen lindras med exempelvis värktabletter. Antibiotika kan användas mot milda infektioner för att snabba på läkningen, men bör användas med viss försiktighet för att motverka risken för resistens.

Om symtom och besvär blir allvarliga samt att ditt allmäntillstånd blir nedsatt med exempelvis feber eller illamående bör infektionen behandlas med antibiotika. Det samma gäller om det går en längre tid och din urinvägsinfektion inte läker. Antibiotikakurer är effektiva, de läker ut de flesta urinvägsinfektioner och rår även på svårare besvär.

Du kan vänta ett par dagar med att påbörja behandling. Enligt vissa rekommendationer bör man vänta ett par dagar till en vecka efter de första symtomen för att se om infektionen läker av sig själv innan du påbörjar behandling. Det finns dock inga särskilda risker eller skäl att vänta med behandling med antibiotika. Du kan alltså utan risk påbörja behandling med läkemedel redan när du känner av de första symtomen. Detta minskar läketiden och tar snabbt bort besvären i samband med infektionen.